Hellre upplyst än hänförd

Under sju sommarveckor 1788 skrev Mozart det som blev hans sista tre symfonier; 39,40 och 41. Det fanns ingen beställare, så han experimenterade friare än vanligt.

I första satsen på nr 40 håller han sig till ett tema, leker med det, vänder ut och in på det, ekar det och återvänder till det. Temat blir på så sätt så oförglömligt att det överlevt till att med till att bli ringsignal i mobiltelefoner.

I nästa symfoni, nr 41, försöker han sig i stället på att väva samman fem olika teman. Mästerligt, men betydligt svårare att komma komma ihåg. Och ingen kan nynna det.  —

Det finns för tal liksom för musik en avtagande avkastning. Min gissning är att den som försöker med fler än tre budskap åt gången riskerar att inte nå fram med något alls. —

En chef behöver inte vara en Mozart, men en effektivare kommunikativ kostnadskontroll och musikalitet skulle säkert kunna göra underverk.

Innan måste ”kill your darlings” så kan man ”kill the obvious.” Att företaget arbetar för aktieägare och lönsamhet och behöver nöjda kunder är kanske inte det som särskiljer företaget.

Därmed inte sagt att det är lätt, varken att hitta bra teman, hålla sig till dem eller variera dem på ett intresseväckande sätt. Ett bra tema håller för att stötas och blötas, vridas och vändas på, ses från nya infallsvinklar, motsägas, brottas med och återvända till efter långa utflykter.

Och, om man kommer på något oemotståndligt som spretar, kan man alltid spara det till nästa låt.

 

Ur Dagens Industri